Även om vi aldrig kommer att få veta hur eller var snapsvisan föddes, så kan inte studenternas roll som skapare, förvaltare och förmedlare av denna vistradition underskattas. Det avskilda livet och de fasta traditionerna vid akademierna garanterade sedernas och visornas fortbestånd. Är det glest med snapsvisor i de traditionssamlande arkiven så är uppgifterna desto fler i den litteratur som skildrar studentlivet eller minnen från studentåren i de gamla universitetsstäderna Uppsala och Lund (Christina Mattsson, Från Helan till lilla Manasse, 2002).