Sverige är mitt allt på jorden

Sverige är mitt allt på jorden!
Intet är som Sverige skönt,
med det vita fjäll mot norden
furugördlat, norrskenskrönt!
Där gå fria, stolta strömmar.
Ljuv och rik är insjöns våg.
Där bo fädrens stora drömmar
än i trogna söners håg.

Sverige är mitt allt på jorden!
Intet är som Sverige kärt!
Första stegen, första orden,
där av mor och far jag lärt.
Där jag lekt i stilla hagar,
styrt i sagans rike in.
Där jag drömt i unga dagar,
Drömt om hjärtevännen min.

Sverige är mitt allt på jorden!
Intet är som Sverige rikt!
Gav det stundom bark på borden,
var det dock i tro sig likt.
Det bar bästa malm i bergen,
bästa malm i bröst också
och i fanan bästa färgen —
solens gull på himlens blå!

Det tyrannens ok har brutit,
stormat fram i Carlamod,
men ock ljus i världen gjutit
och sin Bibel värjt med blod.
Det fött kung åt tankens länder.
Det haft drott i diktens värld.
Djärvt i segervana händer
det fört penna, plog och svärd.

Hell då Sverige! Hell dig, kära,
bragdbekrönta fosterjord!
Jag vill kämpa, att din ära
kring all världen varder spord.
Vart mig vägen än må bära,
blott hos dig är hjärtat fritt!
Månget språk kan tungan lära,
hjärtat lär sig endast ditt!

Skall väl du din frihet mista
för en lysten grannes skull?
Nej, vid mina fäders kista!
Nej, vid dina kämpars mull!
Grunden själv till slott och koja
darra vill i vredesbrand
vid blotta tanken på en boja
för det gamla Sveriges land.

Var då trygg, mitt dyra Sverige!
Tag mig helt för allt du gav!
Intill döden jag dig värje!
Aldrig du skall gå i grav!
Förr sig nordens stjärna släcker,
än din frihet varder all!
Än, när domedagen bräcker,
gamla Sverige leva skall!