I denna ljuva sommartid

I denna ljuva sommartid
Gå ut, min själ, och gläd dig vid
Den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
Se, hur för dig och mig hon får
Så underbara håvor.

Av rika löv är grenen full,
Och jorden täckt sin svarta mull
Med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
Med större prakt och härlighet
Än Salomos dig gläder.

Oss åkern bådar ymnig tid,
Och ung och gammal gläds därvid
Och bör Guds mildhet prisa,
Som vill i överflödigt mått
Oss människor så mycket gott
Var dag och stund bevisa.

Vi skulle jag allena då
I denna tid otacksam gå,
När allt sitt lov dig bringar?
O Gud, som äran hörer till,
Med lov till dig jag höja vill
I tron min andes vingar.

Ack, är det redan här så skönt,
Är det så härligt och så grönt
På denna ringa jorden,
Vad skall det då ej vara där
I härligheten, när jag är
En gång förklarad vorden!

Vad fröjd och ljus skall själen då
I Kristi lustgård njuta få,
När hon med änglatunga
Bland de utvaldas skara stor
Och tusende serafers kor
Halleluja får sjunga!

Ack, att jag redan stode där
Inför din tron, o Herre kär,
Och bure mina palmer!
Jag ville då på änglars vis
Instämma i ditt lov och pris
Med bättre fröjdepsalmer.

Låt, Jesu, mig uti ditt hägn,
Alltjämt av nådens milda regn
Bevattnad, stå i blomma.
Din kärleks sol upplive så
Min själ, att trones frukter må
Av hennes värme komma.

Låt Anden din mig bliva när,
Så att ett träd jag ständigt är,
Som goda frukter giver.
Förlän att jag, en planta grön,
En saronslilja, täck och skön,
Uti din vård förbliver.

Behåll mig till ditt paradis
Och låt mig på de trognas vis
I dina gårdar grönska.
Låt mig få tjäna dig allen,
I trohet sann, i kärlek ren,
Så vill jag mer ej önska.