En månskensnatt på Slottsbacken

Magistern:
Herre min Gud, vad den månen lyser,
se, vilken glans utöver land och stad!

Glunten:
Himlen är klar och var stjärna myser
vänligt emot oss ner och vinkar glad.

Bägge:
Där flammar Sirius, där Orion,
där plaskar Svanen i eterns bad.
Herre min Gud, vad den månen lyser,
se, vilken glans utöver land och stad!

Magistern:
Högt opp i Slottet varenda ruta
blixtrar, som vore den en ädelsten.

Glunten:
Tänk dig vid tornet en prins med luta,
fladdrande lockar och charmanta ben!

Bägge:
Och i ett fönster Cecilia Wasa,
bländande skön uti månens sken.
Högt opp i Slottet varenda ruta,
blixtrar, som vore den en ädelsten.

Magistern:
Där ligger Parken och Fyris-slätten,
fet utav forna kämpars blod och märg.

Glunten:
Sandgropen här, den förfärlige jätten,
klädd i sin ruskiga och gråa färg;

Bägge:
och mellan lärkträden, just vid Tullen,
gamle perukmakar Rosenberg.
Där ligger Parken och Fyris-slätten,
fet utav forna kämpars blod och märg.

Magistern:
Nedanför backen, ja just vid foten,
badhuset gömmer sig i pilars skygd.

Glunten:
Och utmed ån har du Kungsängsroten,
Islandet därnäst med sin förstadsdygd.

Bägge:
Så Gula ladan och bort mot skogen
Föret, som glittrar och Danmarks bygd.
Nedanför backen, ja just vid foten,
badhuset gömmer sig i pilars skygd.

Magistern:
Märk hur den skummande Fyris kastar
silver och pärlor uti Fallet ner.

Glunten:
Leker en stund vid Fördärvet och hastar
se’n till Flottsund, som många andra fler.

Bägge:
Ack, fram till sommarn, i Kvarnen bysatt,
knappt en tår vatten han äger mer!
Märk hur den skummande Fyris kastar
silver och pärlor uti Fallet ner.

Magistern:
Kors, vad den Kraemer är bra för staden!
Han bygger broar och planterar trän.

Glunten:
Längs utmed ån, där du ser Promenaden,
betade fordom några magra fän.

Bägge:
Och där i Hamnen, som förr stod öde,
undsätts nu hela Uppsala län.
Kors, vad den Kraemer är bra för staden!
Han bygger broar och planterar trän.

Magistern:
Se bakom skyn huru Luna blickar
smäktande i Observatorium in!

Glunten:
Säkert hon tror att vid tuben nickar
någon Endymion med sömnig min.

Bägge:
Kyss honom inte! – Jag känner karlen.
Han tuggar tobak och är ett svin.
Se bakom skyn huru Luna blickar
smäktande i Observatorium in!

Magistern:
Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken
skådat på många, många Herrans år.

Glunten:
Jo jo, så är det att vara vaken!
Också i tid till sängs jag sällan går.

Bägge:
Se, hur ur Uppsala Gamla Högar
ståtligt dess flamma mot himlen slår!
Nå, sådant norrsken! Jag aldrig maken
skådat på många, många Herrans år.

Magistern:
Hög och förklarad i månens strimma
Kyrkan sig reser över träd och hus.

Glunten:
Märk vid dess fot vilken nattlig dimma
och vid dess spetsar vilket härligt ljus!

Bägge:
Gloria Deo in excelsis! Nog är det klent
här i jordens grus.
Hög och förklarad i månens strimma
Kyrkan sig reser över träd och hus.

Magistern:
Mycket det finnes ännu att skåda,
om vi på andra sidan slottet gå.

Glunten:
Om ja – men som vi ä' trötta båda,
glömma vi det, ty nu är klockan två.

Bägge:
Tron inte därför, I bleka stjärnor,
att vi gå hem! – Å nej, tron ej så!
Mycket det finnes ännu att skåda,
om vi på andra sidan slottet gå.

Magistern:
Var finns en punkt uti Sveriges rike,
där man om natten har så lycklig lott?

Glunten:
Hellre jag sover i "Stadens dike"
än uppå bolstrarna i kungens slott.

Bägge:
Nu ska' vi knacka oss in hos Lamby;
porter så här dags – är det ej gott?
Var finns en punkt uti Sveriges rike,
där man om natten har så lycklig lott?