Sommarutflykt med nykterhetslogen Hoppets sköld. a) Marsch till festplatsen.

Text: Birger Sjöberg

Se, leden förvirras och vackla
strax innan vi sätta i gång.
Där rusar, röd som en fackla,
basblåsarn i vildaste språng.
Sin tuba så ivrigt han tager
ur säcken, som liknar en kjol.
Det är, som när Skaparen drager
ur molnet sin blänkande sol.

Sin skäggkvast så lystet han trycker
mot bastubans svällande mund.
Det liknar en kyss, o, min Frida,
i musikens välsignade stund!

Skarorna sluta att vackla,
vid smattret vi sätta i gång.
Standaret, likt fladdrande fackla,
det flyger från glimmande stång.


»Vad var det, som slog mej på kinden,
som slog mej i ansiktet nyss?»
Standartofsen flög ju i vinden
och gav dig en smällande kyss.
På fanan, den ljusblåa flamman,
syns globen med polerna små.
Än kramas den häftigt tillsamman,
än åter den väldig ses stå.

Den bild, som så skrynklas av vindar,
den är utav Jorden, vår mor.
Se, runt om ekvatorn sig lindar
ett bandage med en inskrift, jag tror!

Sulorna trampa och takta
på gatan, av daggen så våt,
och stirrande ögon betrakta
vår marsch och vår skinande ståt.


Men strax intill Frida sig vänder
en man, det är talarn, vi se.
Nu knäpper han hop sina händer
på skämt, som han sorgset vill be.
Han ropar: »Papiret fallerar!
Spring efter papiret, herr Dahl,
för annars mett härrskap riskerar,
att inte det blir någet tal!»

Han blinkar så listigt och skakar
i luften så lustigt sin hatt.
Från myllrande ledet då brakar
som en åska ett bullrande skratt.
 
Bastuban blixtrar vid kröken,
och tåget går halvt i en ring
mot skogen bak diset och röken
vid trum och vid klang och vid kling.

 
Flöjtisten, så mild uti dragen,
han torkar den blänkande stock
och sticker en näsduk bak kragen
och sjasar åt flugornas flock.
Men stirrande, ängslig, en annan
triangeln så plikttroget slår
med halmhatten långt ner i pannan,
där svetten som daggpärlor står.

Nu fanbärarn nästan tycks sjunka,
sitt läder han jämkar uppå,
och trummorna dundra och dunka.
Till vår svängbro vi hunnit ändå!

Landsvägens dammskyar fara
som rökpuffar ur en kanon
och svepa vår svettiga skara
i gyllne och rykande don.

 
Strax efter vårt tåg höres frusta
en häst. Han är eldig och glad.
Han drager en vagn till vår lusta
med röd och med gul lemonad.
Buteljhalsar gnistra och tindra
av ståltråd, de stängslena små,
som frusande gulldrycker hindra
att spruta sin flod på oss två.

Och klirrandet hörs trots musiken,
fast bastuban likasom drar
ur avgrundens djupaste riken
en förfärande jättefanfar.

Titta! Vid skogskanten simmar
vår ström med sitt blänkande sken.
Den stimmar i morgonens timmar:
»Drick av mej! Jag är nykter och ren!»

Ur sångsamlingen Fridas bok, 1922

På imbelupet.se hittar du bordsvisor och dryckesvisor för alla typer av fester. Imbelupet samlar snapsvisor, vinvisor, ölvisor, punschvisor och mycket annat. Du kan lätt skapa ett eget sångblad och dela med dina vänner. Gå vidare till imbelupet.se för att börja!

Till imbelupet.se