Ren calad jag spår och tror

Ren calad jag spår och tror,
förhand har du, Mollberg bror,
knäpp av ljusen, du skall fria,
ropa tria,
kära bror!
Klöver äss, gutår, bekänn;
tuan, trian; skål, min vän!
Kungen högst, för högsta ordet;
trumf i bordet!
Såg du den?
Sötaste mor Wingmark, mor Wingmark, stick över,
mera klöver, mera klöver,
mera klöver än!

Ulla klädd i grått och grönt
med sin livrock lyser skönt,
halsen med ett pärlband randas,
bröstet andas
vitt och skönt.
Hur står spelet ? Spela du;
ruter fyra, klöver sju,
kungen, damen, femman, sexan;
tvi den häxan
hjärter fru!
Gråt intet, bror Mollberg, vad hjälper du tjuter?
Mera ruter, mera ruter!
Vem skall blanda nu?

Spader knekt, nå det var bra;
bums den ville Ulla ha;
ässet föll ej, det var felet;
lät si spelet,
vad vi ha.
Nej, stor tack, förlåt jag ber;
skål! Lät ässet falla ner!
Minns i förrgår vad calader!
Mera spader,
spader mer;
ruter, mera ruter, lät hjärterna damma!
Stramma! Stramma! Stramma! Stramma!
Syster Ulla ger.

Lilla Ullas vackra hand,
när den skymtar fram ibland,
båda korten lust och löjen;
Fröjas nöjen
känns ibland.
Se hur småögd Ulla ler,
hur hon sitter och ser ner,
och på fingret se juvelen
mellan spelen
strålar ger.
Ropa! Vem skall ropa? Jo, Movitz, släpp stopet!
Gissa ropet, gissa ropet:
ruter tre, jag ber.

Men mitt herrskap, titta ut,
öppna fönstret en minut!
Vinterns skärpa tycks bortrinna
och försvinna
var minut.
Nå, mor Wingmark, se hur täckt
stjärnan tindrar i sin fläkt!
Si hur mån' på himlen lyser,
vattnet fryser
vilt och fräckt.
Svep om dig saloppen! Ack, dog du, min Ulla,
tårefulla, tårefulla
stod då all vår släkt.

Si vad slädar syns på sjön,
som vid bjällrors klang och dön
trotsa böljan, tills hon bister
sönderbrister
med ett dön.
Si den hästens varma länd
för den gyllne slädan spänd,
hur han mod i språnget hämtar,
hur han flämtar,
dyr och känd.
Hej, titta åt skogen, si bönderna åka,
le och språka, le och språka,
hålla pipan tänd.

Se den gula kampen brydd,
med de ljusblå tofsar prydd;
minsta sats kan ögat gläda,
ingen släda
är så prydd.
Wingmarks fåle löper kapp
som en ren framför en lapp;
klang, det klingar uti isen,
han surprisen
undanslapp.
Pojken där på skridskor han klingar i viken,
djärv, nyfiken, djärv, nyfiken
efter några rapp.

Än den hingsten i fullt sträck,
hur han löper ung och täck,
brun och vit med svarta fläckar,
ibland skäckar
rar och täck.
Men den vita gångarn där,
som de gröna seldon bär,
märk, hur snällt han går i dansen,
fläktar svansen,
stolt och tvär.
Hör, långt ut på sjön åkarn slåss och kör sönder;
full bland bönder, full bland bönder,
åkarn fullast är.

Vargar tjuta överallt,
ren det snögar och blir kallt;
stäng till fönstren, tänd på brasan,
som i Kasan
är det kallt.
Märk, hur skogens toppar små
luta sig helt silvergrå,
bygdens fält och blomstersängar,
berg och ängar
gömmas må.
Mollberg, ta fram flaskan, jag ryser, jag fryser!
Ack jag ryser, ack jag ryser
och kan intet gå.

Lyss åt luckan hur det yr,
hur det smattrar, sprids och flyr.
Eol stormar, luften tjocknar,
stjärnan slocknar,
månen flyr.
Därför i så lustigt lag,
och på en så kulen dag,
lät oss Bacchi safter prisa
med en visa;
glasen tag!
Kling klang för min flicka, så trogen i nöden,
in i döden, in i döden!
Vem skall blanda? Jag.

På imbelupet.se hittar du bordsvisor och dryckesvisor för alla typer av fester. Imbelupet samlar snapsvisor, vinvisor, ölvisor, punschvisor och mycket annat. Du kan lätt skapa ett eget sångblad och dela med dina vänner. Gå vidare till imbelupet.se för att börja!

Till imbelupet.se