Movitz valthornet proberar

- - - Movitz valthornet proberar,
och sin tuggbuss valkar i mund,
springer kring golvet, funderar,
polskan i fyrkant formerar, - - -
städar och slåss och befaller,
eldgafflar, skärmar och galler,
allting ramlar nu denna stund;
stolarna skjutas åt väggen,
hirschfängarn brynes på eggen.
Friskt kurage på Gröna Lund!

- - - Vad står du där och bekikar
tak och väggar, dum som en so,
ramar och tavlor och spikar,
kyrktorn och sjöar och vikar? - - -
Jo, det är vackert för öga.
Nymfren på klackarna höga
höja sig och titta och glo.
Runka på huvud så sakta,
fälla solfjädren, betrakta
gamla världens lustar och ro.

- - - Titta i taket! Jag lovar;
kors, vad helgon, solar och sken!
Hoffbro vårt öga begåvar
både med änglar och påvar. - - -
Goliat själv, vill jag svärja,
med röda strumpor och värja
mot kung David slungar en sten.
Absalon tumlar av öket,
kung Ahasverus i köket
ligger emellan Esters två ben.

- - - Movitz, på tavlan se marken,
där sju nöten betade gräs.
Där ser du Noak i arken.
Kors, hur det regnar på parken! - - -
Där rider drottningen Disa;
där kör profeten Elisa
upp till himla uti en schäs.
Glasögon opp på din näsa,
där står historien att läsa
om Susanna; Movitz, nu läs!

- - - Gapa nu, Movitz, ej länger!
Ljusen spraka, flöjterna hörs.
Marskalken syns med ducriner,
handsken i handen han slänger. - - -
Struvorna glänsa av socker,
nymfren med ur och berlocker
putsa sig och kjortlarna rörs.
Alla på polskan nu vänta,
folket i dörrarna glänta,
balen öppnas; snart han förstörs.

- - - Movitz valthornet nu lutar,
och med polska öppnar han baln,
rätt som han börjar han slutar,
hör hur han drillar och tutar. - - -
Ögonen spända på noten;
var gång han pruttar rörs foten.
Hur han stampar! Kors, han är galn.
Se var han står i syrtuten;
munstycket blänker i truten,
och ljuskronan glimmar i saln.

- - - Eko mot pelarna svarar;
salen välvd, vitlimmad och ljus.
Gubbarna skumpa som harar;
var med sin maka sig parar. - - -
Somliga systrar galanta,
somliga stå så mockanta,
ropa: hyrkusk! - fara burdus;
somliga stå på en sida,
handskarna vända och vrida;
gubben Movitz bjuder dem snus.

- - - Prosit, mamsell Wilhelmina!
Håll ut ringen! - Hurra! Var snäll,
du där på Laxen, Regina!
Båtsmännen skratta och grina. - - -
Toffeln på häln på dig kippar;
flunsig och tungrodd du trippar,
allt inunder svart som ett spjäll,
muschen på tinningen borta.
Armarna intet så korta,
håll ut ringen! - Hurra, mamsell!

- - - Snyt dig, din lymmel - probera,
prova hornet, snyt dig och blås!
Nymferna kvickt sig rangera,
prusta och nysa, spassera, - - -
Wingmarkens kärsta åt höger
skuttar med svarvarn så tröger,
in med föttren liksom en gås,
rödbrun i barmen som koppar.
Tvi dig, din skurk, så du hoppar,
med din tumstock, kappa och krås!

- - - Stampa med föttren tillika,
klappa med händren, klapp klapp klapp!
Hand över huvud, Ulrika!
Stå intet där och predika; - - -
armarna ut, kryp inunder,
vad är för konster och funder?
Jungfru Ulla! - Hut, travarlapp!
Sök dina jungfrur på gatan!
Stöt i valthornet, din satan!
Smäll kanaljen - ge'n några rapp!

- - - Wingmark med stora peruken
går och stånkar, friar och ber;
nattkappan stärkter och struken
fläktar och slinker på buken. - - -
Se hur han dansar så krumpen,
byxorna långt ner på gumpen,
hand i sidan - futtigt maner!
Hatten på huvud med glitter,
bakfram på Wingmark den sitter,
gubben hostar, visslar och ler.

- - - Stampa, kanaljer - nå stampa!
Håll ut ringen - håll bara i!
Trampa och stampa och trampa,
stöt inte krona och lampa, - - -
släpp svarvarn in, vrid ikring'en!
Mästare, kom in i ringen!
Stöt i hornet, blås symfoni!
Armarna kasta på ryggen!
Tvi den där svarvarn den styggen!
Stöt i hornet! - Bergström, slå i!

- - - Folket nu farstun inspärrar,
släpp in krögarn - krögarn vår vän!
Sig detta öl ej förvärrar;
skål, mina gunstiga herrar! - - -
Hurra, stå hjälte mot skotten!
Kärlekens skål - drick i botten!
Svarvarns skål! - kom dansa - ja män!
Ut genom saln i förmaket!
Dammet det står opp i taket.
Håll ut ringen - vänd om igen!

- - - Hand över huvud - nu börja,
alla börja friskt på en gång!
Movitz skall allting besörja;
valthornet fick litet smörja. - - -
Knacka med klackarna, flickor!
Tvi, edra dumma borickor!
Sicken åsna med roberond;
si hur hon tiljorna mäter,
sminkad i flor och corneter,
med mustascher, hjulbent och lång.

- - - Hon är min fästmö, kanalje.
Är hon åsna? - Ja, är hon så!
Rundstycke, slant och medalje!
Klang! Jag nu vågar batalje. - - -
Allting för henne jag vågar;
dej, din kanalje, jag sågar
mitt itu. - Lät flöjterna gå!
Här är du damjan i huken.
Släng utom fenstret peruken!
Christian Wingmark, dej ska vi slå.

- - - Hör, hur på tröskeln han stiger
och parlerar om sin peruk.
Svarvarens kärsta hon tiger,
jollrar och hickar och niger. - - -
Krögarn tar svarvarn i luven;
flintskallig, blodig och kluven,
blir han hövlig, tålig och mjuk.
Facklorna släckas i glansen;
gumman får missfall i dansen,
klämd och kramad, skuffad och sjuk.

- - - Håll uti ringen, Malena!
Hurra lustigt håll nu god min!
Bergströmskan hoppar allena.
Skena till helvite, skena! - - -
Kors, tocke flängmål, din satan!
Nattyget blåste åt gatan.
Aj, en palt står där vid gardin.
Sluta med polskan, var tyster!
Paltarna! - Aj, kära syster!
Tockna baler gör vår ruin.

Movitz valthornet proberar

Fredmans epistel n:o 62 | Angående sista balen på Gröna Lund