Ge rum i bröllopsgåln, din hund

Ge rum i bröllopsgåln, din hund!
Jag slår dig med geväret.
Kors, vad trängsel!
Ingen stängsel!
Slåpp in en kund!
Stig in! - - Tack för besväret!
Korsgeväret
sätt för porten;
slå'n i lorten,
om han käftar mot.
Vakta port och fenster!
Ögonen till vänster!
Musköt för fot!
Aj, i skorsten brinner sot.

Aj, skorsten kastar eld och mull.
Vart geck nu Movitz, gubbar?
Där vid grinden
under linden
sitter han full.
Vad står du där och skubbar?
Hurtigt, gubbar!
Ta'n i kragen,
slå'n för magen
så det säjer skvätt.
Håll, din dumma satan,
ordning håll på gatan!
Fäll bajonett!
Stå då uti ledet rätt!

Alarm! År stora tunnsån fylld,
så spruta friskt på planken!
Fenix sitter
full med glitter
ståtligt förgylld.
Mer vatten hit på skranken;
hugg ner planken;
klang i tornen;
stöt i hornen;
spelman var på vakt!
Si nu kommer bruden
som hon vore buden
- skyIdra, giv akt! -
Venus lik i dygd och prakt.

Gevär! - och släpp marskalken fram;
han trippar så beskäftigt,
diskurrerar
och raljerar
Wingmarks madam.
Se, chapeau-bas, så häftigt
och beskäftigt,
grann och buden,
för han bruden
in i bröllopssaln.
Blåsen, musikanter,
polskor och andanter!
Var är korpraln?
SkyIdra och töm ut pokaln!

Vem är som inte slipper in?
Ah, det är brudens moder.
Skyldra, gossar;
gumman trossar
blott med sin min.
Mer vatten hit, maroder!
Brudens moder
står vid trumman;
släpp in gumman!
Stilla, manskap! Hau!
Christian Wingmark, vänta,
ej på dörren glänta!
Hej, gevärau!
Si Hans Casper mit sein frau.

Släpp svarvarn in! Vad stoj och spring,
vad skrål av barn och pigor!
Gatmamseller
och gesäller
stöva ikring.
Hör Iiror, horn och gigor!
Barn och pigor
ta bort ordet.
Si vid bordet
står brudgummen där.
Vad står du och trampar!
Tyst! Magistern stampar.
Lägg ner gevär!
Psalmen nu begynnas lär.

Fiolen stäms, magisterns röst
mot basfiolen dundrar;
bäst han sjunger,
hes och tunger,
slår han sitt bröst.
Se bröllopslaget undrar
när han dundrar
på Sankt Paulus,
David, Saulus
och vårt syndaklot.
Marsch! Valthornet klingar.
Här nu växlas ringar.
Musköt för fot!
Ringen tog magistern mot.

Kors, brudens vita handske sprack,
brudgummen svär och gråter;
stolt marskalken
bär fram kalken
med frontignac;
skänkskåpet han upplåter;
bruden gråter.
först drack prästen;
bruden resten,
och brudfrämman neg.
Gevär! Håll jämna leder!
Herr magistern vreder
skull' ta ett steg,
vips damp han i vrån och teg.

Sist vanka slängar var om ann;
nu träter bröllopsvakten;
men korpralen
går i saIen,
slår allt han kan,
med glaset stampar takten.
Bröllopsvakten
skövlar faten,
och den saten
brudgummen var kåt.
Ståtligt på det sättet
rövas lasarettet;
en tog en plåt,
prästen två, sen skildes de åt.

Ge rum i bröllopsgåln, din hund

Fredmans epistel n:o 40 | Angående bröllopet hos Bensvarvars