Storm och böljor tystna ren

Storm och böljor tystna ren,
himlavalvets matta sken
mer och mer försvagas,
ren det börjar dagas,
molnen simma,
kvalm och dimma
bådar solens bleka strimma.
Vädren spela fritt och täckt,
fönstren ristas vid var fläkt,
lönn och aspar susa,
kärr och källor brusa,
orren spelar,
tömmar, selar
bonden åt sin fåle delar.
Ren i var spis
fladdrar och fräs
spånor och ris,
stickor och gräs,
redan vällingsgrytan kokar.
Ren med yvig lugg
torparn uti mjugg
efter tobakselden snokar;
och på ängen ren,
lutad mot en sten,
dalkarln i sin skyffel tar.

Krögarn stöveln på sig drar,
skurar brännvinspannan klar,
ren i stopet fattar,
står i dörrn och skrattar;
pipan blossar,
gubben trossar
bygdens kämpar, barn och gossar.
Gumman på sin vagn vid grind
håller handen under kind,
av och an hon vickar,
slumrar in och nickar;
solen sticker,
gumman kvicker
vaknar och ur stopet dricker.
Kvarnar och hjul
börja sin fart;
hör, från ett skjul
hörde du klart
första slaget uti smedjan.
Smeden, smal och lång,
med en glödgad tång,
naken ända upp till medjan,
mellan eld och sand,
med en pust i hand,
sjunger nu sin morgonbön.

Luften spelar frisk och skön,
minsta blomma, växt och frön,
öppna sina knoppar,
le åt daggens droppar,
präktigt randas,
vällukt andas,
med sefirens fläktar blandas.
Skogen skymtar mörk och blå,
berg och kullar prydda stå
med båd' lamm och kvigor;
bygdens barn och pigor
gå och valla,
le och tralla,
sina hjordar sammankalla.
Lärkan i skyn
fläktar så sval,
tuppen i byn
flaxar och gal;
all naturen börjar vakna
till ny glans och prål,
nya göromål;
och att ingen skönhet sakna
steg nu Movitz opp,
tog sin färgekopp,
satt' sig vid sin tavla ner.

Nå, Bergströmskan, vad jag ser,
med bindemössa, kors jag ber,
bröstbukett i barmen
och en mops på armen,
girandoller,
parasoller,
ve den Movitz, tocken fjoller!
Nå, så dumt, jag dör av skratt;
se den son med schäferhatt,
präktig som en annan,
med en musch i pannan.
Såg jag maken!
Isterhaken
hänger på den gamla draken.
Bröstet så spänt
skjuter hon fram,
åh, excellent
Liljans madam
har du skildrat, bror, på väven.
Men säg mig reson:
varför sitter hon
med en fågel uti näven?
Jo, reson är den,
att dess äkta vän,
fader Bergström, lever än.

På imbelupet.se hittar du bordsvisor och dryckesvisor för alla typer av fester. Imbelupet samlar snapsvisor, vinvisor, ölvisor, punschvisor och mycket annat. Du kan lätt skapa ett eget sångblad och dela med dina vänner. Gå vidare till imbelupet.se för att börja!