Imbelupet

Blåsen nu alla,
hör böljorna svalla,
åskan går.
Venus vill befalla,
där Neptun rår.
Simmen tritoner,
och sjungen miljoner
Fröjas lov;
svaren postiljoner
i Neptuns hov. - - -
Se Venus i sin prakt,
kring henne hålla vakt
änglar, delfiner, sefirer och Pafos hela makt;
vattunymfer plaska kring
i ring. - - -

Fåglarna titta,
och fiskarna spritta
ur sitt rum;
gastarna de sitta
på havets skum.
Vädrena susa,
sig böljorna krusa,
bugna ner;
skyarna bli ljusa,
och solen ler. - - -
Venus på fältet är,
snäckan som henne bär,
sirad med vimplar och blomster, den gula vassen skär;
en triton med solhatt stor
nu ror. - - -

Dån hörs från logen,
och säden fullmogen
blixtrar nu;
göken gal i skogen
så matt kuku.
Kråka och vipa
nu näbbarna slipa,
flyga snällt;
Pan han tar sin pipa
och blåser gällt. - - -
Hjortarna stångas, slåss;
älgarna fly som bloss.
Glimmande, simmande, Venus hon lämnar sin kaross,
går in i Palemons tjäll
i kväll. - - -

Venus du täcka,
fritt lämna din snäcka
vid vår strand;
lustan sku vi väcka
med glas i hand.
Ack, mina vänner,
var en av er känner
mina drag.
Blåsen, goda männer,
valthornen tag. - - -
Du Ulla Winblad kåt,
gunga i roddarbåt.
Du är vår Venus; mamseller, gesäller gör din ståt.
Stig i land på Pafos ö,
min mö. - - -

Om denna parken
rår kärleksmonarken
och en kung;
Djurgåln heter marken;
stöt valthorn, sjung!
Sjung till exempel
om Fröjas små tempel
som här stå,
med uråldrig stämpel
och mossa på. - - -
Sjung här om jungfrumord,
om hur en brud blir gjord,
hur under valthorn hon kämpar och spritter på ett bord.
Ulla Winblad, ingen skymf,
min nymf. - - -

Nig nu och buga,
träd in i min stuga,
dansa om.
Fröjas barn är sluga;
kom, Ulla, kom.
Hör du ej suset?
Si värden i huset
Fader Berg;
valthornet och kruset
ge gubben färg. - - -
Djurgårdsherdinna snäll!
Här är Palemons tjäll;
här ser du herdar, som ragla båd' morgon, middag, kväll,
herdar utan lamm och får.
Gutår! - - -

Blås, musikanter,
för Ulla galanter
och förnäm.
Skira engageanter
och diadem!
Putsa chignonen
och sväng roberonden
vid och stor.
Blåsen i portgången
ett ståtligt kor. - - -
Dyrka Cupidos namn;
öppna din varma famn;
pusta och flåsa och flämta och blekna som en hamn.
Hjärtat klappar, pulsen går,
han slår. - - -

Sjungom nu alla!
Lät kärlek befalla
våra liv;
lät oss spelmän kalla
till tidsfördriv;
svalkom vår tunga,
och låtom oss sjunga
glädjesång;
dansa, gamla, unga,
nu på en gång. - - -
Nymfer och friskt kalas,
vällust i blod och glas,
sömniga ögon, friskt hjärta, fioler, sång och bas
var epistel innebär
och lär. - - -

Blåsen nu alla

Fredmans epistel n:o 25 | Som är ett försök till en pastoral i bacchanalisk smak, skriven vid Ulla Winblads överfart till Djurgården