Utav det sista, som vi vill mista,
är du vår lilla nubbe så klar.
Ögonen lysa,
anleten mysa
när vi i hand dig alla nu tar.
Helan du kallas när du är full,
halvan ibland för ordningens skull.
Härligt man känner,
huru det bränner
när man dig långsamt tar.
Imbelupet. Snapsvisor för alla tillfällen.