Längtan jag får

Var gång nubben i magen sig sänker
fylls mitt hjärta av solsken och vår.
När han vänligt och glatt mot mig blänker
efter honom jämt längtan jag får.
Och när nubbarna sväljas därhemma,
uti drömmen jag åter är där.
Jämt för nubben jag höjer min stämma
ty den käraste vännen han är.