Det finns en gammal skröna, den om min mormors far.
Han festa’ i det gröna uti sin ungdoms dar.
När det var slut på festen, vid rappet klockan fem
han la sig bakom hästen, den hitta’ alltid hem.
Med självkörande bilar, blir allt som det var förr.
Jag lägger mig och vilar, och vaknar vid min dörr.
Imbelupet. Snapsvisor för alla tillfällen.