Mors lilla Olle

Mors lilla Olle i skogen gick,
rosor på kind och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå.
- Bara jag slapp att så ensam här gå.

 Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka', en hund visst det är.
Lurvig är pälsen, men Olle blir glad.
- Å, en kamrat, det var bra, se god dag!

 Klappar så björnen med händer små,
räcker fram korgen, - Se där, smaka på!
Nalle han slukar mest allt vad där är.
- Hör du, jag tror att du tycker om bär.

 Mor fick nu se dem, gav till ett skri.
Björnen sprang bort, nu är leken förbi.
- Å, varför skrämde du undan min vän?
Mor lilla, be honom komma igen.