Det är så ljuvt att i syskonringen

Det är så ljuvt att i syskonringen
Få bo tillsamman förutan strid
Och uti Jesus ha allt gemensamt
Och rikligt njuta hans nåd och frid.
Vi äro lemmar, han är vårt huvud;
Vi äro ringa, han är vårt allt.
När Kristi kärlek ibland oss brinner,
Skall ej vårt hjärta förbliva kallt.

Nu hand i hand med varann vi vandra
På pilgrimsfärden mot hemmets strand,
Och så den ene den andre hjälper,
Till dess vi hunnit det goda land.
När kärlek råder i Guds församling,
Hon är ett »fridhem» för tröttad själ,
Och Gud är nära, hans änglar fröjdas,
Och hjärtat jublar, och allt är väl.

Till sälla hemmet i fadershuset
Vår längtans vinge sig sträcker glad;
Där få vi skåda vår Herre Jesus
Och bo för evigt i fridens stad.
Då samlas skaror från alla länder
I salig endräkt kring lammets tron
Att samfällt sjunga den nya sången
Med lösta tungor i högre ton.