Movitz med flor om armen, hålt!

Movitz med flor om armen, hålt!
I en mörkblå kolt
kommer han så stolt. [Fin.]
Svart väst, gröna byxor, nå,
gult gehäng, hå hå,
och stövletter på!
Varifrån kommer du nu, Movitz? Ditt öga det blöder.
Gevär! - Ifrån gravölsgåln på Söder. [D.C.]

Jag stått i fyra timmar jämnt,
skuffat mot och klämt,
korsgeväret skämt, [Fin.]
krögarn i gravölsgåln, den hund,
far på Gröna Lund,
slog en tand ur mund.
Se på, när jag talar, tändren de skallra i truten
Gapa! Oxeltanden är utbruten. [D.C.]

Vad harm! Mitt öga går i gråt;
uppå denna stråt
såg jag Charons båt; [Fin.]
en nymf uti Fröjas gård
döden, grym och hård,
lämnat i hans vård.
Gretgen ned på klädsfabriken, du henne ju kände,
gutår! - är en ängel nu, min frände. [D.C.]

Gretgen, ack, hon till svepning har
fina bolstervar;
täckt sin slöja drar. [Fin.]
Dess hand för en frisk tulpan;
skada att dess blan
lukta litet tran.
Nattyg, klippingshandskar, fransar dess vålnad utsira;
kärlek bryter vid dess ben sin spira. [D.C.]

Min nymf, hon skull' förlovad bli;
fästman står, lät si,
vid artilleri. [Fin.]
Kapten heter - vänta, hör -
det oss lika gör,
Gretgen ändå dör.
En nymf, vacker, hur jag henne för ögat nu vänder,
högt bröst, kullrig länd och vita händer. [D.C.]

Den eld som utav himlens hand
gör naturens band
i båd' våg och land, [Fin.]
brann här; se i vår klenod,
se i detta blod
Fröjas ärestod!
Hon kall! Lät oss alla varma i hjärtat nu vara;
Vid glas vi vår sorgesång förklara. [D.C.]

Lägg till i sångblad