Så skimrande var aldrig glaset
och spriten aldrig så berusande,
huden, lockarna och kroppen aldrig så sköna
och blickarna aldrig så ljuvt förföriska
som när vi satt här vi bordet
i solnedgången, aftonen den varma, blåa
då vara armar sakta höjde glasen
och vi dränkte alla våra sorger.
Vänner, låt oss dricka. Skål!
Imbelupet. Snapsvisor för alla tillfällen.