Febus förnyar

Febus förnyar
de gyllene skyar,
kring städer och byar
bestrålar vår syn;
hästarna blänka,
i vattnet sig sänka,
de stampa och stänka
och gnägga till skyn. [Fin.]
Åskan bullrar,
på molnena kullrar;
Diana ren knallar
bland ekar och tallar.
Där blixten ljungar,
själv Jupiter gungar
bland gudar och kungar
i vattubryn. [D.C.]
Hästarna lyfta svansar
med fläktande man;
Själv Neptun dansar - -
med gaffel kring ocean;
hjältarna fälla lansar,
sin pipa tar Pan;
på kärleks ban
syns med bloss och kransar
båd' ängel och morian.
Böljorna glittra, gunga,
tritonerna blåsa, sjunga.
- - Ulla Winblad!
- - Ulla Winblad!
Kärlek dig övervann.
Mars själv med guldgaloner
står blodig och grann,
och uti bergena tänds kanoner
av var en Neptuni man;
gastar och kupidoner
omfamna varann.
Men Ulla syns! Skrålen, postiljoner. - -

Skeppsklockan skurrar,
man pumpar och surrar;
holländaren hurrar
med hatten i hand;
engelsman skjuter;
var knall fler minuter
ett eko utgjuter
bland bergen vid strand. [Fin.]
Se på ståten,
se Ulla i båten!
Dig böljorna skaka
från Pafos tillbaka.
Gupp, gupp, min Fröja!
Jag skådar din slöja,
din himmelsblå tröja
med röda band. [D.C.]
Hurra! håll flaskan luta',
kringsvinga din hatt;
och Movitz, tuta - -
vid gastarnas sorl och skratt!
Hej, från en gammal skuta
det blixtrar så matt.
Är du besatt?
Akta dig, de skjuta.
Hurra, vad de sjunga glatt!
Solen i ögat sticker;
blås, Movitz, när Fredman dricker!
- - Ulla Winblad!
- - Ulla Winblad!
Hurra, hurra, hurra!
Neptun, min nymf, galanter
befallt böljorna
i dag från Djurgålns förstörda kanter
dig lyfta och stilla dra.
Fäll dina engageanter,
saloppen nu ta!
Farväl, min nymf! Blåsen,
musikanter! - -