Movitz helt allena

Movitz helt allena
på Tre Liljor satt en gång;
harpan mellan bena
glimmar bred och lång. [Fin.]
Roligt se var sena
och vart finger i fullt språng
över harpan skena
under klang och sång.
Harpan var förgylld och grön,
prydd med myrten, tusenskön,
med en cherubim utmålad,
prålad,
utav Hoffbros vackra rön. [D.C.]

Harpans klara läten
rör till andakt var person
ifrån herdars säten
upp till gudars tron. [Fin.]
Världen blir förgäten,
hjärtat blöder vid var ton,
själva änglafjäten
känns i själn, och hon gav
nu Movitz dubbel prakt,
när han söng mot avgrunds makt,
slog ackorder efter noten,
foten
hördes inte stampa takt. [D.C.]

I sitt stoft med tårar
Movitz ligger lik; må gjort!
Vem dess hjärta sårar
i min sång blir sport. [Fin.]
Kör i Bacchi fårar
upp till Fröjas myrtenport,
när du dig utkorar
någon brud så fort;
drick ej mera än du tål,
tänk på dina göromål,
på din Chloris, där hon ligger
pigger,
visar dig sin blomsterskål. [D.C.]

Movitz ville blänka
uppå Astrilds vädjoban,
råkte på en änka
välförsökt och van. [Fin.]
Lat och full, kantänka,
låg där Movitz hela dan,
honom lyfta, sänka
måste ske med kran.
När han nu, förstå mig väl,
skulle eldas i sin själ,
somna han mot väggen krumpen,
trumpen,
som en gammal Bacchi träl. [D.C.]

Bröder, om er lyster
till att veta vem hon var,
så är hon en syster
till bror Bredströms far; [Fin.]
eljest blek och tyster,
sävlig uti tal och svar,
men förträffligt yster
när hon bröllop har.
Saken blev nu slutligt den:
Movitz gav hon djävulen;
därför han vid harpan åter
gråter,
spelar psalmen om igen. [D.C.]

Lägg till i sångblad