Hej! sade Fredman

Hej! sade Fredman var gång han hörde
valthorn börja skråla
- - - och spelmän såg:
världen är ej så ful, som vi henne ängsligt
avmåla
- - - med storm och våg.
allt leker för vår håg,
skönhet i var ögnastråla,
brännvin och dubbelt öl ha vi nog,
fioler på var krog.

Käraste systrar uppå Lokatten, heder,
tack och ära
- - - och full musik;
holländska pipor, regarnsperuker, ryssar
som svära
- - - och jungfruskrik.
Den båtsman han är rik,
till Dublin ska han med tjära;
han där med långa böxorna står,
han fick bra stryk i går.

Edra markattor, stå inte där i fenstret - hut!
- och kika,
- - - bjud opp och nig!
Blås, edra satar, nu blåser en, blås alla tillika,
- - - blås som i krig!
Hej lustigt! svinga dig,
Anna Stina och Fredrica!
Kjolarna upp, solfjädren i hand;
gutår. en sup ibland.

Ge fader Berg nu brännvin, han korsgeväret
står och stöter.
- - - Du raska dräng!
Gräsgröna böxor, blå rock, grå väst, kors
vad du är söterl
- - - Med gult gehäng.
En hyrvagn, vänster sväng!
Ser du inte kusken höter?
Glasögona på näsan! Gevär!
Nu balen öppnad är.

Bröder och systrar, klappa med händren,
valthornen de träta.
- - - Se mamsell Spaas.
Rosende röda kjortlar och blåa strumpor
och fläta,
- - - och gul karkas.
Rött vin i gröna glas!
Bröder, lät oss allt förgäta;
sjungom om kärlek, ropa på vin!
Välkommen, min cousine!

Där kommer Ulla Winblad; ge rum, och
korsgeväret unnan!
- - - Blås nu med force!
Ser du Cupidos altar, släpp in den dejliga
nunnan,
- - - stick om du tors!
Gevären nu i kors;
slå till porten, öppna tunnan!
Käraste bröder, amen, gutår!
Det bästa återstår.

Lägg till i sångblad