Gråt, fader Berg, och spela

Gråt, fader Berg, och spela,
din pipa sorgligt stäm,
- - - och röret kläm.
Mitt bröst kan ingen hela,
det frustar öl och märg.
- - - Blås, fader Berg.
Märk, denna stora stuga,
du full av flickor minns,
är nu så tom, att knappt en enda fluga
uti taket finns. - - -
Här syns ej Jergen Puckel mer med hatten buga
som en prins. - - -

Här syns ej bord och bänkar,
blott dörrar utan lås.
- - - Din pipa blås.
Där förr sågs glas och skänkar
och bröder stå i ring,
- - - syns ingenting.
Där förr du stod till vänster,
och på ditt valthorn gol,
nu synes bara sönderslagna fenster
och en gammal stol. - - -
Har fåfängt spelmän nånsin vänta fler förtjänster
med fiol. - - -

Där förr var tilja darra
vid stampning, larm och dån,
- - - syns ej en spån.
De murkna plankor knarra,
och skorsten sviktar nu.
- - - Blås, kära du.
Där förr man såg trompeter
ur fenstren stickas ut,
syns trasor av gardiner och tapeter
fläkta var minut. - - -
Och fåfängt ser man hästar, vagnar och kareter
vid var knut. - - -

När bröder ej förlikas,
plär leken lyktas så.
- - - Min rygg är blå.
En örfil kan undvikas,
när som man ingen ger.
- - - Blås inte mer.
Var en ej mer må dricka,
än honom är beskärt;
ty i korpralens kanna näsan sticka
det är intet värt. - - -
Och aldrig nånsin dansa med en annans flicka
har jag lärt. - - -