Fader Berg i hornet stöter

Fredmans epistel n:o 3 | Till en och var av systrarna, men enkannerligen till Ulla Winblad
Text: Carl Michael Bellman

- - - Fader Berg i hornet stöter;
si hur lilla nymfen söter
svingar sig i en dans.
- - - Si hur fader Berg han gapar;
när som Jergen Puckel skrapar,
stöter han en cadence.
Hurra, si Ulla dansar;
engageanter, flor och fransar,
vit sultan och blomsterkransar,
vita ben! :||:
Si ljus och lampors sken.

- - - Valthorn bör man ha på baler,
struvor, nymfer och pokaler;
stor sak uti fiol'n.
- - - Si hon slänger handen trötter;
vita ben och röda fötter;
si himmelsblåa kjol'n.
Hurra! si bröstet jäser,
minsta veck i kjolen fräser.
Si hur fader Berg han läser
noterna. :||:
Hej! kära far blås bra.

- - - Kära, blås som själva satan,
håll valthornet ut åt gatan,
herrarna ska gå in.
- - - Friska grevar och baroner
och husarer och dragoner.
Hej, friskt humör och vin!
Hurra! si Ulla skrattar;
si vad vad galonerta hattar;
Paris sin Helena fattar,
röd och varm. :||:
Blås, fader Berg, alarm!

- - - Valthorn hörs i luften mumla,
och sirener kring mig tumla,
under apollos ljud.
- - - Ulla Winblad, kära syster,
du är eldig, kvick och yster,
var dag så står du brud.
Hurra! jag hör dig sjunga,
jag ser Fröjas tempel gunga,
full och våt :||:
står jag i Charons båt.

Lägg till i sångblad

Imbelupet. Snapsvisor för alla tillfällen.