Se svarta böljans vita drägg

Se svarta böljans vita drägg;
ack se hur Charon stretar!
Han vrider vattnet ur sitt skägg,
och med sin båt arbetar;
med åran vill han vågen slå,
men vågen slår tillbaka,
och himlens fönster öppna stå,
och alla skyar braka.

Förgänglighetens fält jag ser,
fast mörkret mig förblindar,
min Glock i Charons båt går ner,
Och vräks av storm och vindar.
Farväl med vin och dubbelt öl!
Och bort med glas i handen!
Rätt nu min vän så är din köl
vid elyseiska stranden.