Hembygden

Här är den bygden, som fäderna röjde
redan i urtid, som hävden ej når.
Här är den marken, som fäderna plöjde
hundratals gånger i hundratals år.
Här har de enats, här har de stridit,
här har de fröjdats, här har de lidit,
|: de gamle som vila i ro. :|

Här är den lunden, där näktergalssången
klingar så härligt i vårkvällens frid.
Här ser jag dalen och bäcken med spången,
där jag har sprungit i växande tid.
Här har jag svärmat, här har jag diktat,
här har jag flammat, här har jag biktat
|: för vinden min drömfyllda själ. :|

Här är den stranden, där vågorna brusa,
vågor från öster, från söder och väst.
Här är den skogen, där bokarna susa,
klädda i ljusgrönt till majdagars fest.
Här ligger slätten, rågfält och vete,
betor och klöver, hjordar på bete -
|: ja, här är de skånemäns land. :|

Skåne, min hembygd, så bördig och fager,
hell dig i vårtid, i sommar och höst!
Vart jag må vandra, vart färden jag tager
känner jag längtan till dig i mitt bröst.
Fjärran mig vinka slätten och skogen
havsvinden sjunger mig visan så trogen
|: om Skånelands härliga bygd. :|